Giftfri miljö. Bild: Tobias Flygar.

Giftfri miljö

Uppföljning 2014

Det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Tillräckliga underlag saknas för att bedöma utvecklingen i miljön.

Vissa miljögifter minskar, men långlivade ämnen är ett svårt problem. För många ämnen saknas underlag att bedöma hur halter har förändrats. Ökad global konsumtion leder till allt större kemikalie- och varuproduktion och ökad diffus spridning av farliga ämnen. EU har påbörjat en begränsning av användningen av särskilt farliga ämnen. Styrmedel utvecklas positivt, men fler åtgärder behövs.

Svårt att bedöma tillståndet i miljön

Det är svårt att bedöma tillståndet i miljön. För de flesta kemiska ämnen saknas uppgifter, både om halter i människa och miljö och om hur halterna har förändrats över tid.

Halterna av en del välkända miljögifter, som sedan länge begränsats och som undersökts i långa tidsserier minskar i miljön. Det gäller exempelvis DDT och PCB. Halterna av andra ämnen, som till exempel vissa långlivade perfluorerade ämnen, ökar däremot.

Internationellt avtal för att begränsa kvicksilver

Under 2013 antogs en ny internationell överenskommelse om kvicksilver, Minamata-konventionen, som på sikt minskar den långväga lufttransporten av kvicksilver till Sverige. Avtalet innebär bland annat att de flesta stora användningsområdena för kvicksilver i produkter – exempelvis batterier, lampor, mätinstrument, kosmetika och bekämpningsmedel – ska fasas ut till 2020.

I Sverige har användningen av kvicksilver varit begränsad sedan 1990-talet, och sedan 2009 råder ett generellt förbud.

EU begränsar ämnen som skadar bisamhällen

Växtskyddsmedel som innehåller så kallade neonikotinoider har identifierats som en av flera orsaker till nedgången av antalet bin i Europa. EU-kommissionen beslutade 2013 att tre typer av denna ämnesgrupp ska begränsas. Behovet av ytterligare åtgärder ska ses över av den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa.

Nanomaterial i fokus nationellt och inom EU

Förslag till nationell handlingsplan för nanomaterial lämnades till regeringen under 2013. Utredningen föreslår bland annat ökade insatser för att fylla kunskapsluckor, samt att ett nanoråd och ett nanomaterialcentrum ska inrättas för att koordinera och utveckla framtida strategier.

I EU:s nya kosmetikaförordning finns krav på märkning av nanomaterial. Dessutom krävs förhandsanmälan och en genomgång av säkerhetsdokumentation innan nanomaterial får sättas på marknaden.

Förorenade områden behöver behandlas i snabbare takt

Under 2013 pågick i Sverige 1 789 insatser för att efterbehandla förorenade områden. Arbetet med att nå målet till 2020 går framåt, men behandlingstakten måste öka. Det finns sammanlagt cirka 1 300 förorenade områden i landet som bedöms utgöra mycket stor risk för miljön och människors hälsa. Ytterligare cirka 13 000 områden bedöms utgöra stor risk och skulle också behöva åtgärdas. 

Nya etappmål för farliga ämnen

Regeringen har inom miljömålssystemet beslutat om fem nya etappmål om farliga ämnen. Etappmålen handlar om att minska kemikalieriskerna för barn, att avgifta kretsloppen för varor och återvunnet material, att utveckla EU:s kemikalieregler genom att stärka tillämpningen av substitutionsprincipen samt att öka utfasningen av farliga ämnen. Totalt finns åtta etappmål om farliga ämnen.

EU utvecklar strategi för giftfri miljö

EU beslutade 2013 att utveckla en åtgärdsstrategi för att minimera befolkningens exponering för farliga ämnen. Fyra områden är prioriterade i strategin, som ska vara klar 2018: nanomaterial, hormonstörande ämnen, kombinationseffekter och farliga ämnen i varor. Strategin ska genomföras inom EU:s sjunde miljöhandlingsprogram.

Förutsättningarna att nå giftfri miljö har ökat

Allt fler farliga ämnen omfattas av gemensam lagstiftning inom EU och av globala överenskommelser. Det ökar förutsättningarna att nå giftfri miljö. Framgångarna exempelvis med en ny kvicksilverkonvention visar att existerande globala styrmedel fungerar.

Följs upp inom sex områden

Miljökvalitetsmålet följs upp inom sex så kallade preciseringar:
Den sammanlagda exponeringen för kemiska ämnen, Användningen av särskilt farliga ämnen, Oavsiktligt bildade ämnen med farliga egenskaper, Förorenade områden, Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper samt Information om farliga ämnen i material och produkter.