Länsstyrelsen bedömer att fler åtgärder och styrmedel behövs om något av miljömålen ska nås till år 2020. Miljömålet Säker strålmiljö är nära att nås. Trenden i miljön och miljöarbetet är positiv för fyra miljömål, neutral för fem och negativ för två. För två mål är trenden oklar.
Länsstyrelsen bedömer att fler åtgärder och styrmedel behövs om de miljömål vars måluppfyllnad bedöms regionalt ska nås till år 2020. Trenden i miljön tillsammans med miljöarbetet är positiv i Örebro län för de fyra miljömålen, Begränsad klimatpåverkan, Bara naturlig försurning, Säker strålmiljö och Ingen övergödning. Miljön och miljöarbetet förändras i mycket liten utsträckning för sex av miljömålen.
Samhället använder och sätter i omlopp allt fler miljö- och hälsofarliga kemikalier. Rådigheten, även nationellt, för att minska miljöbelastningen från kemikalier är låg eftersom kemikalieområdet omfattas av internationella avtal om frihandel. Länsstyrelsen och länets kommuner kommer under 2013 att göra en uppföljande kemikaliekartläggning över vilka farliga kemikalier som används i länets industrier.
Inom miljömålet Ett rikt växt och djurliv är det främst skogssektorns bristande hänsyn till naturmiljön och samhällets oförmåga att i tillräckligt snabb takt skydda bilologiskt värdefull skog som resulterar i en negativ utveckling. Det viktigaste verktyget för att upprätthålla och utveckla den biologiska mångfalden inom odlingslandskapet är EU:s miljöersättningar. Men utformningen och nivån på miljöersättningarna räcker inte för att tillräckligt många jordbruksföretag ska investera i miljötjänster. Utvecklingen tar därför inte en positiv riktning. Jordbruket är mycket konkurrensutsatt och en utmaning nu och kommande år är att behålla ett bärkraftigt jordbruk som klarar att bära de miljöinvesteringar som krävs för att miljömålen ska nås. En viktig pusselbit är att konsumenterna efterfrågar jordbruksprodukter som producerats med hög grad av naturhänsyn eller genom direkta miljötjänster som naturbete.
För två miljömål, Frisk luft och Grundvatten av god kvalitet är utvecklingen oklar eftersom tillräckligt underlag saknas. Bristen på kunskap är också särskilt stor inom områdena kulturmiljö och biologisk mångfald.
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Bara naturlig försurning
Tillståndet i länets vattenmiljöer förbättras främst på grund av minskat svavelnedfall. Länets utsläpp av försurande ämnen har ökat de senaste åren och i delar av länet har skogsbruket betydande försurningspåverkan. Det är viktigt att styrmedel skapas för att minska skogsbrukets försurande påverkan.
Resultat
Utsläppen av försurande kväveoxider i länet ökade för första gången sedan sekelskiftet mellan 2009 och 2010. Det beror främst på ökade utsläpp från energiförsörjningen. Länets utsläpp av svaveloxider ökade 2010 för andra året i följd och var 2010 i nivå med utsläppen 2006. Nya beräkningar tyder på att skogsbruket redan vid uttag av enbart stamved bidrar till ökad försurning i vissa delar av länet. Vid uttag av GROT (grenar och toppar) blir de negativa konsekvenserna än värre. Lässtyrelsen har under 2012 tagit fram ett åtgärdsprogram för arbetet med att motverka försurningen. 33 procent av länets sjöar och vattendrag är försurade.
Nedfall av försurande ämnen
Det totala kvävenedfallet till skogen i Örebro län ligger sannolikt fortfarande över den kritiska belastningsgränsen för kväve, fem kg/ha i skogsmark. Kväveemissionerna från Europa har sedan 1990 minskat med 47 procent. För kvävenedfall finns inga tydliga trender. Det beräknade nedfallet av oorganiskt kväve till skogen vid två platser i länet har dock minskat sedan slutet av 1990-talet. Det summerade årliga nedfallet av oorganiskt och organiskt kväve till skogen i Örebro län beräknas i nuläget till mellan fem och sju kg/ha som våtdeposition. Till det kommer torrdepositionen av kväve.
Det totala svavelnedfallet till skogen i Örebro län ligger nu något under den kritiska belastningsgränsen för svavel, 2,5 kg/ha i skogsmark. Svavelemissionerna i Europa har minskat med 82 procent sedan 1990. Svavelnedfallet uppmätt som krondropp har minskat kontinuerligt sedan mätningarna i länet startades 1997, från ca tre till fyra kg/ha till i nuläget runt ett kg/ha. De nya mätningarna på öppet fält 2010 visar på halter kring två kg/ha.
Skogsbruket orsakar försurning
Genom bortforslingen av biomassa som innehåller baskatjoner bidrar skogsbruket till en utarmning av baskatjonerna (kalcium, magnesium, kalium, natrium) i skogmarkerna. Beräkningar som utförts 2012 tyder på att uttaget av baskatjoner vid avverkning med enbart stamvedsuttag bidrar till försurningen i vissa områden i Örebro läns skogsmarker. Detta gäller i synnerhet i de norra delarna av länet. Om även GROT tas ut vid avverkning riskerar uttaget av baskatjoner att bli avsevärt större. Länsstyrelsen har under 2012 tagit fram ett åtgärdsprogram för arbetet mot försurning. Programmet redovisar ett behov av anpassat skogsbruk inom utpekade avrinningsområden. Mätningarna av markvattenkemi vid två platser i länet indikerar att det fortfarande föreligger betydande problem med försurning.
Försurningsstatus för sjöar och vattendrag
Andelen försurade sjöar i Örebro län beräknas till 33 procent. Detta är avsevärt över medelvärdet för Sverige, tio procent, och över regionala mål för länet. De försurade sjöarna och vattendragen utgör 120 av 383 vattenförekomster i länet. Trots att kalkningsinsatser för 3,5 miljoner kronor genomförts under 2011 uppnår 36 av dessa inte god eller hög status.
Analys och bedömning
Länsstyrelsen bedömer även i år att målet inte kommer att nås till år 2020. De åtgärder som hittills beslutats eller planerats är inte tillräckliga. Utvecklingen i miljön är dock svagt positiv, vilket beror på kontinuerligt minskat svavelnedfall. Kvävenedfallet är fortfarande över den kritiska belastningsgränsen.
De viktigaste åtgärderna i länet för att nå miljömålet är att minska kväveutsläppen och att anpassa skogsbruksmetoderna i försurningskänsliga områden så att skogsbrukets bidrag till försurningen minskar. Det är också viktigt att samverkan sker internationellt för att minska kväveutsläppen. För att minska utsläppen av kväveföreningar från energiförsörjningen samt bilåkningen behövs bland annat ytterligare regionala tillsyns- och informationskampanjer.
Nedfallet av försurande ämnen har minskat drastiskt sedan slutet av 90-talet och för svavel är nedfallet nu under den kritiska belastningsgränsen. Men även om det sura nedfallet har minskat på kort sikt så har det påverkat markförsurningen negativt under flera decennier. Det har medfört att marken tömts på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig.
Utöka kalkningen något
Länsstyrelsen minskade enligt Naturvårdsverkets riktlinjer kalkningsverksamheten 2010. Uppföljningen visar dock att minskningen var för stor och att kalkbehovet behöver ökas något, dock inte till samma nivå som före 2010, för optimal effekt.
Anpassa skogsbruket till försurningskänsligheten
Länsstyrelsen har under 2012 tagit fram underlag till åtgärdsprogram för Länsstyrelsens arbete mot försurning av sjöar och vattendrag. I underlaget till åtgärdsprogram framgår att i avrinningsområdet för 40 av 383 vattenförekomster bör skogsbruket anpassas så att biomassauttaget minskar samtidigt som aska från förbränning av biobränsle återförs så att förlusten av basiska ämnen minskar. Dessutom föreslås ett anpassat skogsbruk med askåterföring som berör ytterligare 94 vattenförekomster för att de inte ska få sämre status än god i framtiden. För att detta ska genomföras behövs nya tydliga styrmedel från staten. Behovet av anpassat skogsbruk står i konflikt med klimatarbetets behov av biobränsle från skogssektorn.
Risk att vi inte når god status
Om inte kalkningarna fortsätter samt att ett bättre anpassat skogsbruk med askåterföring genomförs riskerar flertalet av de 120 vattenförekomsterna få en status som är sämre än god. Havs- och vattenmyndigheten har under 2012 lämnat synpunkter på senaste årens kalkningsverksamhet och Länsstyrelsen har därför påbörjat ett revideringsarbete av länets kalkningsplan för att verksamheten ska optimeras.
Referenser
Färre försurade vatten (2010)
År 2010 ska högst 15 procent av antalet sjöar och sträckan rinnande vatten i länet vara drabbade av försurning som orsakats av människan. (Regionaliserat mål)
Många av länets sjöar är försurade eller beroende av kalkning
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Nedfallet av försurade svavel och kväve har visserligen minskat under de senare cirka 20 åren, men fortfarande överskrids den kritiska belastningen på 36 procent av skogsmarken och de naturliga återhämtningsprocesserna är långsamma. Många av länets sjöar är omgivna av svårvittrad berggrund och ett tunt jordtäcke och har dålig förmåga att motstå försurning. Delmålet är därför mindre ambitiöst än det nationella.
Bedömningen är att delmålet, i motsats till det nationella delmålet, inte uppnåtts. Återhämtningen efter många år av för högt nedfall har nu påbörjats, men går långsamt. För att minska effekterna av försurningen i länet kalkas cirka 300 av länets sjöar (20 procent). På grund av viss återhämtning har sjökalkningen minskat något under senare år, både i länet och i övriga landet. Skogsbrukets bortförsel av basiska ämnen behöver kompenseras t.ex. genom återföring av aska från skogsbränslen. Vissa av länets sjöar i barrskogsområdena är naturligt sura på grund av höga halter av humussyror.
Indikatorer som följer upp målet
Trendbrott för markförsurningen (2010)
Före år 2010 ska trenden mot ökad försurning av skogsmarken vara bruten i områden som försurats av människan och en återhämtning ska ha påbörjats.
Skogsmarkens försurning har avstannat
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen. Trenden mot ökad försurning av skogsmark är bruten, och målet har uppnåtts även för landet som helhet. Delmålet är likalydande med det nationella delmålet.
Skogsmarken i Örebro län har under 1900-talet försurats av luftföroreningar. Ett intensivt skogsbruk har också lokalt påskyndat markförsurningen. Mest drabbade är områden som saknar kalkhaltiga jordar. Markförsurningen leder till en utarmning av markens förråd av mineralnäringsämnen och är ett hot mot skogens virkesproduktion och motverkar sjöar och vattendrags återhämtning från försurning.
Nedfallet av försurade svavel och kväve har minskat under de senare cirka 20 åren, vilket bland annat beror på införandet av nationella och internationella styrmedel. En modellberäkning för länet, visar att den kritiska belastningen överskrids på 36 procent av skogsmarken, vilket är mer än genomsnittet för landet. Ytorna med överskridande är jämt fördelade över länet. År 2020 överskrids den kritiska belastningen enbart på två procent av skogsmarken i länet, enligt det s.k. CLE-scenariet.
Indikatorer som följer upp målet
Minskande svavelutsläpp (2010)
År 2010 ska utsläppen i Örebro län av svaveldioxid till luft ha minskat till 900 ton per år. (Regionaliserat mål)
Utsläppen av svaveldioxid minskar
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen. Länets miljömål är ambitiösare än det nationella.
Utsläppen i länet är förhållandevis små och kommer främst från förbränning av svavelhaltiga bränslen som kol och olja vid värmeverk och industrier. Enligt Länsstyrelsens och nationella beräkningar uppnåddes målet redan 2005 respektive 2006.
Det har skett en kraftig minskning sedan år 2000 då utsläppet låg på 1 100 ton. Minskningen beror på minskad oljeanvändning i länet samt att man i allt större omfattning använder olja som har en lägre svavelhalt än tidigare. Minskade utsläpp av svaveldioxid från skogsindustrin är också en bidragande orsak.
Utsläpp av svavel bidrar till försurningen av mark och vatten. Av de försurande nedfallet av svavelföreningar kommer endast en mindre andel från länets källor. Många av länets sjöar och vattendrag i främst den västra delen av länet har låg kapacitet att neutralisera sur nederbörd på grund av att de ligger i områden med kalkfattig svårvittrad berggrund. Cirka 300 av länets 1600 sjöar är i behov av kalkning.
Indikatorer som följer upp målet
Minskande kväveoxidutsläpp (2010)
År 2010 ska utsläppen i Örebro län av kväveoxider till luft ha minskat med 40 procent från 2000 års nivå. (Regionaliserat mål)
Kväveoxidutsläppen måste minska snabbare
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen.
En stor andel av utsläppen av kväveoxider kommer från fordon, främst person- och lastbilar, men också från arbetsmaskiner. Trafikens utsläpp av kväveoxider minskar på grund av den katalytiska avgasreningen på nyare bilar. Trenden dämpas dock av att trafiken har ökat under de senaste åren. Länsstyrelsen bedömer att målet uppnåddes redan för några år sedan. Naturvårdsverket gör samma bedömning för Sverige generellt.
Kväveoxider bidrar till övergödning, försurning och bildning av marknära ozon. Länet är hårt drabbat av försurning. I dagsläget kalkas nästan 20 procent av länets sjöar för att stoppa försurningen.
Indikatorer som följer upp målet
Minskande kväveoxidutsläpp från trafiken (2010)
År 2010 ska utsläppen av kväveoxider från trafiken i Örebro län ha minskat med 40 procent från år 2000 års nivå. (Länseget mål)
Ett mer miljöanpassat och resurssnålt transportsystem behövs
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen.
Vägtrafiken står för över hälften av länets utsläpp av kväveoxider. För att minska de totala utsläppen av kväveoxider är det mycket viktigt med åtgärder för att minska utsläppen från trafiken. För att driva och följa denna utveckling har detta utsläppsmål, som saknar motsvarighet på nationell nivå, formulerats. Bedömningen är mycket osäker när det gäller måluppfyllelsen. Trenden de senaste tio åren har varit mycket positiv men det är inte helt säkert att minskningen varit tillräcklig. Underlag saknas efter 2009.
Utsläppen av kväveoxider från transportsektorn i Örebro län minskade med 38 procent under åren 2000–2009. Minskningen beror till största delen på att katalytisk avgasrening införts på nyare bilar i kombination med strängare avgaskrav. Samtidigt ökar trafikarbetet i länet. Trenden med ett ökat trafikarbete motverkar den positiva trenden som genereras av moderniseringen av fordonsparken. Under krisåren 2008 och 2009 minskade dock trafikarbetet och Länsstyrelsen bedömer att kväveoxidutsläppen på grund av detta minskat tillräckligt så att det uppsatta målet har nåtts.
Indikatorer som följer upp målet