Prognosen för ozonskiktets återhämtning är positiv och den nationella bedömningen 2012 är att målet nås till 2020. Det internationella samarbetet har varit framgångsrikt. Användningen av ozonnedbrytande ämnen har minskat avsevärt. I länet behöver vissa isoleringsmaterial hanteras bättre vid rivning.

 

Resultat

På global nivå bedömer man att förtunningen av ozonskiktet inte har fortsatt efter 1996. SMHI utför mätningar av ozonskiktet på två platser i Sverige. Ozonskiktets tjocklek varierar mellan olika dygn och från månad till månad. För perioden 1983-2011 kan man inte fastställa någon säker trend i utvecklingen av ozonskiktet över Sverige, det varken minskar eller ökar (SMHI 2012). Enligt mätningarna var dock skiktet tunnast i mitten av 1990-talet. Efter en topp 2010 blev det en minskning igen 2011.

Utsläppen av ozonnedbrytande ämnen i världen har minskat kraftigt sedan slutet av 1980-talet. Då upprättades det så kallade Montrealprotokollet som var den första internationella överenskommelsen om att minska produktionen och användningen av sådana ämnen.

I Sverige har utsläppen av ozonnedbrytande ämnen minskat med 95 procent mellan åren 1986 och 2009. Idag finns dessa ämnen främst i vissa isoleringsmaterial i byggnader och som köldmedier i äldre kyl- och frysutrustning i hushållen (IVL 2012).

Hälften av dagens svenska utsläpp kommer från isoleringsmaterial i byggnader. Huvuddelen av utsläppen uppstår på grund av brister i avfallshanteringen vid rivning och renovering. En mindre del är läcker ut medan materialet är kvar i byggnaderna.

När de äldre kylmöblerna blir avfall tas som regel de ozonnedbytande ämnena omhand och oskadliggörs. Ett visst läckage sker när utrustningen fortfarande är i bruk och även på grund av att kylslingorna skadas i samband med avfallstransporten.

Halterna av de flesta ozonnedbrytande ämnen i atmosfären avtar samtidigt som vissa ökar.

Mätningar av UV-strålning i Sverige visar ingen tydlig trend. Enligt modellberäkningar har dock UV-strålningen ökat med omkring fem procent jämfört med tiden före 1980.

Uppgifter om UV-strålningen och utsläpp av ozonnedbrytande ämnen i Dalarna saknas.

Antalet fall av hudcancer ökar kraftigt, se miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö. Kopplingen till ett tunnare ozonskikt är osäker eftersom det är solvanorna som avgör exponeringen för UV-strålning.

Analys och bedömning

Bedömningen av möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet till 2020 görs inte på regional nivå.

Den senaste nationella bedömningen gjordes i samband med att en fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen rapporterades till regeringen i juni 2012 (Naturvårdsverket 2012). Bedömningen var att miljökvalitetsmålet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020. Detta är det enda av miljökvalitetsmålen som bedömdes vara möjligt att nå till 2020.

Utvecklingen av tillståndet i miljön bedömdes som positiv. Man kan ana en återhämtning i ozonskiktet redan nu och enligt modellberäkningar kan det komma en tydlig vändpunkt före 2020. Bortsett från Antarktis kan en fullständig återhämtning ha skett mellan 2025 och 2040.

Förutsättningen är att åtgärdsarbetet enligt åtagandena i Montrealprotokollet fortsätter. Det finns även andra osäkerheter i bedömningarna. Lustgas, som både bryter ned ozonskiktet och bidrar till växthuseffekten, omfattas inte av Montrealprotokollet. Halten av lustgas i atmosfären ökar och det är den ozonnedbrytande gas som för närvarande har störst utsläpp mätt i ozonnedbrytande förmåga.

Inom länet är det viktigt att uppmärksamma frågan om hur isoleringsmaterial som innehåller ozonnedbrytande ämnen hanteras i samband med ombyggnads- och rivningsarbeten. Bygg- och fastighetsbranschen i Dalarna har ett utvecklat miljöarbete och ett väl fungerande nätverk som kan behandla sådana frågor. I ett förslag till nytt åtgärdsprogram för Dalarnas miljömålsarbete finns också en åtgärd för avfallssektorn som handlar om att förbättra rutinerna i samband med att kommunerna ger rivningslov. Syftet är att öka återvinningen av rivningsavfall.

Referenser

IVL Svenska Miljöinstitutet AB 2012. Emissioner och kvarvarande mängder CFC i Sverige. Rapport B2016.

Naturvårdsverket 2012. Steg på vägen. Fördjupad utvärdering av miljömålen 2012. Rapport 6500.

SMHI. Measurements of total ozone 2009-2011. Meteorology No. 149, 2012