Årets bedömning av miljömålen visar att endast målen om luft, grundvatten och ozonskikt kan nås till år 2020 i Gävleborg. Bara för fem av tolv bedömda mål är utvecklingen positiv. Läget är allvarligt och åtgärder för att komma till rätta med miljöproblemen behöver genomföras på alla nivåer i samhället.
Allvarligt läge för miljön i Gävleborg
Länsstyrelsen gör nu en första bedömning av miljömålen efter att nya preciseringar beslutats av regeringen. För målen om bara naturlig försurning och levande våtmarker har bedömningen ändrats till att vi inte längre kan uppnå dem. Nytt underlag för att bedöma försurning visar att problemen med försurning är allvarligare än vad vi tidigare trott. När det gäller våtmarker så uppnås inte de nya preciseringarna om att arter och naturtyper ska ha gynnsam bevarandestatus.
Ett stort problem är igenväxning av betesmarker och en del våtmarker i länet. Dessa marker är helt beroende av skötsel i form av bete eller skörd. Det gör att målen om odlingslandskap och våtmarker bedöms ha en negativ utveckling. Målet om ett rikt växt- och djurliv bedöms också ha en negativ trend.
Några av miljömålen som rör sjöar och vattendrag, övergödning, gifter, grundvatten och bebyggd miljö har en positiv utveckling. Det görs en hel del restaurering av sjöar och vattendrag i länet för att gynna den biologiska mångfalden. Utsläppen av övergödande ämnen har minskat. Problemen med gifter är stora och vi saknar idag kunskap om många av de kemikalier som finns i omlopp. Företagen arbetar dock seriöst med sin kemikalieanvändning och sanering av förorenade områden pågår. Länets kommuner har idag ett ökat fokus på fysisk planering. De arbetar bland annat med att ta fram nya översiktsplaner och i samverkan med Länsstyrelsen tas en regional vattenförsörjningsplan fram.
Gävleborg är till stor del ett glesbygdslän vilket förklarar att målen om frisk luft och grundvatten kan uppnås. Problem med luftföroreningar i tätorter och förorening av grundvattnen förekommer men är relativt små.
Kommuner, företag och andra aktörer arbetar aktivt för en bättre miljö i Gävleborg och tillsammans samverkar vi utifrån åtgärdsprogram för en rad områden som vatten, energi och klimat. Dagens insatser räcker dock inte till för att vi ska nå de nationella miljömålen till 2020. Långsiktiga beslut krävs för att vi ska nå ett hållbart samhälle. I grunden krävs också en ändrad livsstil hos oss alla där hållbar konsumtion av allt från livsmedel till transporter står i fokus.
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Giftfri miljö
En giftfri miljö är svår att skapa i det urbana samhället. Gävleborg har en hög andel tung industri och tillhörande historiska utsläpp att brottas med. Länet arbetar med övervakning, tillsyn och bidrag för att uppnå en riskfri miljö för människors hälsa och miljö. Utvecklingen i länet är svagt positiv.
Resultat
Det finns stora mängder kemikalier i omlopp i dagens samhälle och vi vet mycket lite om deras effekter och synergieffekter i miljön. Länet har flera större industrier och det bedrivs en hel del arbete med att ersätta farliga kemikalier. Även inom lantbruket sker ett ständigt förbättringsarbete. Det finns många historiska synder kvar i form av förorenade områden. Vid flera förorenade områden utförs studier inför kommande saneringar. Kända problem i Gävleborg är höga halter av kvicksilver i insjöfisk och dioxiner i kustfisk.
Användning av särskilt farliga ämnen
Massa- och stålindustrin dominerar den tunga basindustrin i Gävleborgs län. Under 2010 till 2012 utfördes ett kemikalieprojekt i samarbete med fyra län i Norrland. Uppgifter om ämnen som används i verksamheterna samlades in från totalt 113 företag i länet (Rapport 2012:9). Resultatet visade att bensen och metallerna nickel och bly har framträdande användning i länet. Bensen kommer från användning av drivmedel medan nickel och bly främst används vid metallbearbetning vid stålindustrier och verkstäder. Alla kemikalier är inte utbytbara då vissa ämnens egenskaper behövs i processer och varor. De senaste åren har ändå inneburit förbättringar när det gäller företagens arbete med att ersätta farliga kemikalier i sin verksamhet.
Lantbrukets användning av växtskyddsmedel har minskat och lantbrukarna utbildas för bättre hantering av bekämpningsmedel. Positivt är att ekologisk odling inom lantbruket omfattar ungefär en femtedel av årets ansökningar om jordbrukarstöd.
Dioxin och rester av bekämpningsmedel
Det finns fortfarande en stor kunskapsbrist gällande bildning, källor och nedbrytningsprodukter av farliga ämnen. Dioxinproblemet längs kusten är ett framträdande problem. Halterna av dioxin i strömming på vissa platser vid kusten är fortfarande cirka 5 gånger över EU:s gränsvärde.
I flera vattentäkter har nedbrytningsprodukter från bekämpningsmedel påträffats. Det handlar ofta om rester från spridning av idag förbjudna ogräsmedel, till exempel BAM från Totex. En hel del föroreningar sprids också genom oavsiktliga bränder och de utgör en källa som är svår att utreda och åtgärda.
Förorenade områden
Arbetet med förorenade områden är tidskrävande och innebär inventering, provtagning, ansvarsutredningar, eventuella domstolsprocesser och saneringsåtgärder. Enligt Länsstyrelsens bedömning är det ca 450 objekt runt om i länet som skulle behöva undersökas ytterligare. Av dessa uppskattas ca en tredjedel behöva åtgärdas. Med dagens personalresurser och statliga bidrag för åtgärder bedöms inte målet vara möjligt att nå till 2050. Av de områden som klassats som akuta har två sanerats och vid två andra har utredningar utförts.
Analys och bedömning
Länsstyrelsen bedömer att målet om en giftfri miljö inte är möjligt att nå till 2020. För att uppnå miljömålet krävs många åtgärder på nationell nivå. Utvecklingen i länet är svagt positiv.
Lagstiftning och tillsyn
Det pågående arbetet med lagstiftning är ett viktigt arbete för att komma vidare med kemikaliefrågorna. Detta arbete sköts i huvudsak på nationell och internationell nivå men det är viktigt att hänsyn tas till regionala aspekter. Ökad information om den europeiska lagstiftningen Reach är nödvändig, likaså anpassad tillsyn till densamma.
Företagen arbetar på ett seriöst sätt med sin kemikalieanvändning och det pågår ett ständigt arbete med att ersätta farliga kemikalier med mindre farliga. Det kemikalieprojekt som nyligen gjorts i länet visade att stora mängder zink finns i omlopp i länets stålindustri och verkstadsindustri. Företagen bör verka för att dessa utsläpp minskar. Inom lantbruksnäringen är det också fortsatt viktigt att hanteringen av bekämpningsmedel blir säkrare. Fortsatt rådgivning är ett viktigt verktyg.
Tillsyn av förorenade områden sker enligt en prioriteringslista i länet men arbetet är komplicerat och går långsamt. Ökade resurser, tydligare lagstiftning och praxis behövs.
Utökad tillsyn och information kan också behövas av föreningar och enskilda då eldning av sopor och högar med avfall fortfarande är alltför vanligt. Den ständigt ökande konsumtionen ger upphov till en mängd avfall som inte alltid hanteras på rätt sätt. Den mängd blandmaterial som finns idag ger vid eldning och oavsiktlig förbränning som eldsvådor och självantändning upphov till många ämnen som vi har dålig kunskap om. Detta område skulle behöva prioriteras mer.
Forskning och utveckling
Länsstyrelsen har medverkat i dioxinprojekt för att kartlägga halter av dioxin i sediment och problem med hög dioxinhalt i strömming i Bottenhavet. Problemet är stort vid länets kustremsa och minskningen går långsamt trots minskade utsläpp från industrier. Sedimentprovtagning visar att utsläpp av dioxin var som störst på 60- och 70-talen. Halterna har minskat men det finns fortfarande höga halter dioxin i sediment vid vissa lokaler. Arbetet med dioxiner går hand i hand med undersökningar i samband med nedläggningen av massaindustrin och sågverket vid Norrsundet. Trots att utsläppen helt har upphört kan man ändå inte se någon märkbar effekt på halterna i fisk. En trolig orsak är att föroreningar fortfarande finns kvar i sedimenten. Arbetet fortsätter med att utreda orsaker och eventuella åtgärder och ett nytt forskningsprojekt är på gång.
Arbetet med vattendirektivet har gett en ökad kunskap om länets vatten. I flera recipienter har DEHP som är en beståndsdel i plast funnits, likaså tributyltenn som använts i båtbottenfärger. Här krävs ett regionalt arbete för att öka kunskapen om hur allvarliga problemen är och hur de kan lösas.
Giftfri miljö i Gävleborgs län
Indikatorer som följer upp målet