Trots länets goda förutsättningar, med rikliga naturtillgångar och höga ambitioner, är det nio mål som bedöms att de inte kommer att uppnås till 2020. Det kommer att krävas fortsatt effektiva insatser för förbättring och tid för naturen att återhämta sig.
Når vi Västerbottens läns miljömål?
Vi närmar oss 2020 och visionen om att kunna lämna över ett samhälle till nästa generation där de största miljöproblemen ska vara lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Läget för Västerbotten är något ljusare än för resten av Sverige. Vi bor få människor på stor yta och har tillgång till stora naturresurser. Länsstyrelsen bedömer att det är nio mål som är mycket svåra att nå och för att förutsättningarna eller målen ska ha en möjlighet att uppnås kommer det att behövas många fler beslut och insatser. Dessa mål är Bara naturlig försurning, Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag, Hav i balans samt en levande kust och skärgård, Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, God bebyggd miljö och Ett rikt växt- och djurliv. På nationell nivå har man även bedömt Begränsad klimatpåverkan som mycket svårt att nå. Dessa mål är också inbördes beroende av att de andra uppnås. För att uppnå målet om biologisk mångfald måste alla de andra målen var uppnådda. Begränsad Klimatpåverkans måluppfyllelse gynnar många mål bland annat Frisk luft, Ett rikt växt- och djurliv och God bebyggd miljö.
Vi genomför en mängd aktiviteter som leder till hållbar utveckling. Åtgärder som pågår är bland annat biologisk återställning av vatten, natur- och kulturreservat, vindkraft, bioenergi och hållbart byggande i kallt klimat. Vi jobbar med ett ”Klimatsmart Västerbotten”. Alla dessa åtgärder kräver samarbete. Länsstyrelsen har under 2011 arbetat med en samverkansprocess för hållbar utveckling och tagit fram 240 åtgärder för hela samhället att ansluta till. Målet är att skapa en fortsatt samverkan för hållbar utveckling som leder från ord till handling så att miljömålen kan uppnås regionalt och nationellt.
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Bara naturlig försurning
Trots att det skett en avsevärd förbättring utgör försurningen alltjämt ett av de största hoten mot länets naturmiljöer. Inom länets östra del finns område där upp mot hälften av vattnen fortfarande är så påverkade att det medför betydande problem för fisk och andra vattenlevande djur.
Resultat
Eftersom de naturliga pH-värdena inte är kända är det svårt att avgöra vilka sjöar och vattendrag som är försurade. Systemen för försurningsbedömning utvecklas ständigt, vilket innebär att också försurningens omfattning kan komma att omprövas när bedömningssystemen revideras. Under 2012 utkom en ny försurningsbedömning som underlag för Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering. I denna beräknas sex procent av länets sjöar som försurade. Detta innebär att det finns cirka 1 000 försurade sjöar i Västerbotten. Det finns inga motsvarande siffror för vattendragen. Generellt är dock vattendrag känsligare för försurning och andelen vattendrag med försurningsproblem är sannolikt högre.
Återhämtningen från försurning var störst under 1990-talet. En utvärdering av länets vattendrag visar dock att det skett en betydande återhämtning även sedan slutet på 1990-talet. Detta gäller främst för halterna av oorganiskt aluminium som har halverats i flera av de undersökta vattendragen.
För att bedöma den framtida utvecklingen är vi beroende av modeller. Enligt MAGIC-modellen kommer ingen betydande återhämtning att ske under överskådlig framtid. I sådana fall krävs ytterligare reduktion, utöver de som redan är beslutade, av svavelutsläppen i Europa och från sjöfarten.
Det ökade uttaget av skogsbränsle innebär att skogsmarken utarmas på buffrande ämnen. Detta påverkar också möjligheten för sjöar och vattendrag att tillfriskna. Den negativa effekten kan motverkas om träaska från värmeverken återförs till skogen. Detta görs ännu i mycket liten omfattning.
Kalkning av sjöar och vattendrag innebär att försurningen negativa effekter på växter och djur motverkas. Kalkningen innebär ingen permanent lösning på försurningsproblemet. I Västerbotten omfattas cirka 1 000 kilometer av vattendrag och 100 sjöar av kalkning. Kalkförbrukningen uppgår till ungefär 10 000 ton. I takt med minskad försurning har kalkbehovet reducerats med mer än hälften.
Försurning som orsakas av svavelhaltiga jordar är ett regionspecifikt problem som huvudsakligen förekommer längs Bottenvikskusten. Inom områden som tidigare täcktes av havet finns avlagringar av finkorniga jordar som innehåller svavel. Genom landhöjningen har dessa marker frilagts. Om luftens syre tränger ner i jorden sker oxidation av svavel, vilket frigör svavelsyra. Jordarna är mycket lämpliga som odlingsmark och är därför påverkade via dikningar. Många sjöar inom odlingslandskapet är också sänkta och i vissa fall helt torrlagda. Dikning och sjösänkning leder till sänkta grundvattennivåer, vilket medför en kraftig urlakning av syra. Bäckar och åar som ligger i dessa jordbruksområden är vanligen extremt sura med ett torftigt djurliv.
Analys och bedömning
De rådande bedömningar som görs av försurningsläget och den framtida återhämtningen innebär att målet inte kommer att nås till 2020.
Utsläppen av försurande ämnen kommer att fortsätta att minska. Inte minst gäller detta från den internationella sjöfarten, där nya regler och lagar håller på att införlivas. För att åstadkomma en betydande förbättring i länets sjöar och vattendrag behövs ytterligare internationella överenskommelser som både avser landbaserade anläggningar och utsläppen till havs.
På det regionala planet är det främst den ökade användningen av skogsbränsle som oroar. Skörd av grenar och toppar innebär i princip en fördubbling av försurningseffekten jämfört med traditionellt skogsbruk. Det är viktigt att alla aktörer är medvetna om problematiken och att det skapas en beredskap för att kompensera för de negativa effekterna. På sikt kommer sannolikt kompensationsåtgärder att bli tvingande.
Kalkning av sjöar och vattendrag kommer att vara nödvändig under överskådlig framtid. Kostnaden för kalkning är betydande. Det är därför viktigt att pågående kalkningar kontinuerligt värderas utifrån uppnådda resultat i förhållande till kostnad. Kalkningar som inte uppnår avsedda biologiska mål bör ifrågasättas och i vissa fall avbrytas.
Problem som orsakas av svavelhaltiga jordar är inte rimliga att åtgärda via kalkning. I stället måste mera permanenta lösningar genomföras. Detta innebär åtgärder för att höja och stabilisera grundvattennivån. Exempel på sådana åtgärder är att återställa sänkta sjöar och att lägga igen diken. Gemensamt för dessa åtgärder är att de är vanskliga att kombinera med ett pågående jordbruk.
Bara naturlig försurning i Västerbottens län
Indikatorer som följer upp målet